Nu i helgen har ja varit i Estland, Pärnu å Ridit. Ja va där me mamma, Linnea, mammas väninna Cia å hennes dotter Linda.

På torsdan åkte vi dit me färja så att vi kunde ta me oss en bil, de tog 16 timmar. Helt sjukt långt tid men så e de. Gården, som e svenskägd, va jättefin å hästarna va hur söta som helst. Det e rätt skönt att faktiskt komma till ett ställe där de tar hand om hästarna å allt annat. Stallet å all utrustning va rent å fint å extremt välskött. Liksom hästarna då. Vi kom fram till gården vid lunch efter att ha åkt bil i två timmar,vi fick då våra hästar och sen på eftermiddagen red vi en lektion i ridhuset för att lära känna våra hästar. Min häst hette Brushnika, en rysk travare, hon var brun och hur fin som helst, jättebra på å hoppa men rätt hetsig å snabb. Det krävdes en hel del för å få henne å stanna dvs. ;)
Efter att ha ridit va vi rätt trötta å gick å la oss relativt tidigt.

På lördagen red vi en heldags-uteritt till stranden, vi fick galoppera på stranden å en bit ut i vattnet å det va hur kul som helst. En bit bort på stranden hade några andra på gården kört dit vår lunch å ordnat me inhägnad till hästarna. Så efter att vi tagit hand om hästarna å släppt dom lösa fick vi vår lunch som va jättegod (dom hade en fantastisk kock!). Sen red vi hem å galopperade över lite ängar, Estland e hur platt som helst, det går nästan inte att föreställa sig att det ens kan vara så platt.

På söndagen gick vi upp jättetidigt, kl 6 på morgonen för att hoppa en terrängbana en bit bort i skogen. Ja visste ju att Brushnika va bra på å hopppa så ja va inte så orolig för det men de va lite nervöst att veta att hon e svår att få stopp på. Men i alla fall, vi red dit medan solen höll på å gå upp så himlen va helt röd ett tag. Tillslut kom vi fram till terrängbanan å ledaren delade in oss i två grupper, jag red i den andra eftersom Brushnika va en av de större hästarna. Ja ville inte rida först eftersom ja ville ha nån som bromsade upp framför mig. Cia som red först trillade av efter andra hindret så att vi andra bakom tvingades rida undan rätt snävt för att inte rida på henne eftersom ingen riktigt såg var hon låg. Brushnika hoppade då såklart till jättelångt åt sidan så att ja också åkte av, de va nära att ja inte trillade av men när hon hoppade till igen så blev de lite för mycket. Eftersom hon e så hög så räckte de gott å väl för att ja skulle få rätt ont i nacken å ryggen dagen efter, de va tur att ja inte åkte av vid ett hinder eller i full galopp.
I alla fall, efter några hinder hade vi hittat rätt hoppordning så att alla hästar hittade rätt tempo. Att hoppa sist va inte så bra för min häst eftersom hon blev helt sjukt hetsig av att behöva stå där å vänta, hon stod bara där å hoppade på stället å väntade på att ja skulle låta henne galoppera mot hindret. När hon väl fick börja galoppera så gick de rätt mycket för snabbt just eftersom hon älskar att hoppa. Sen tillslut gick allt jättebra å ja lyckades få lite ordning på Brushnika å hon började faktiskt lyssna på mig när ja ville att de skulle gå lite mer i normalfart. Egentligen va de bara å sitta ner i sadeln så länge som möjligt innan hindret å använda rösten å sitsen mer än tyglarna eftersom att sitta å hålla på me tyglarna bara gjorde henne mer hetsig. Men hellre en snabb häst än en som e seg. Efter några hinder gick allt jättebra å hon hoppade alla hinder som en gud. Vi kom tillbaka till gården vid 9-tiden och efter att alla hästarna hade det bra så gick vi och år frukost.

Efter frukosten åkte vi hem igen, efter att ha gullat en massa me fölet som stod i hagen förståss.

kramar!